1 år!
Idag för ett år sen så ändrades mitt liv totalt, jag och mitt ex bröt upp och samtidigt som det var en av dom värsta dagarna i mitt liv så är jag nu väldigt glad att det hände. Det är verkligen svårt att se när man väl är i ett förhållande eller när man är kär i någon att det inte är bra. Man försöker ofta blunda för dom jobbiga sakerna och hoppas på att dom försvinner, men det gör dom inte. Man går runt och låtsas att förhållandet är bra, man hoppas på att saker och ting ska bli anorlunda samtidigt som man innerst inne vet att det inte kommer bli bra eller som man hoppas. "Man kan inte lära en gammal hund att sitta" och det stämmer rätt bra, i vissa fall, jag ska inte dra alla över en kam men oftast så är det så att har man en gång "accepterat" ett visst beteende så är det lätt att göra om det och så tror jag dom flesta fungerar. Så är det ju med barn också, gråter man lite en gång och får som man vill så gör man så varje gång för att man vet att det funkar.
Under det här året har det varit väldigt upp och ner, som sagt mitt liv förendrades och jag kan inte påstå att det blivit bättre men inte på samma dåliga sätt som jag hade det innan och jag kommer ihåg hur jag tänkte i början att tiden kommer gå så himla sakta men det är helt tvärtom den har gått så sjukt fort och det är nog för att man stänger av allt runt om kring och dagarna går bara. Det har liksom gått ett år och jag trodde verkligen det skulle vara jobbigare än vad det var, det går fort och tillslut så tänker man inte på personen eller på hur jobbigt det varit och sen kommer man förstå att det fanns faktiskt en anledning till att det tog slut.
Alla människor är såklart olika och hanterar det på olika sätt men det bästa är nog att älta, gråta och verkligen bearbeta allting istället som jag tänkte i början att jag skulle hitta någon direkt för att dämpa smärtan men istället så drar man ju bara ut på det och en vacker dag så kommer smällen. Man kan inte smita ifrån sånt och tro att det finns genvägar. Bästa vägen att gå är som sagt att få ut allting, prata om det och verkligen ta en dag i daget.
Jag är som sagt glad över att det har hänt och jag trodde att när den här dagen kom skulle allt bli jobbigt och det skulle komma upp i huvudet, men 4 maj är bara ett datum ett datum jag kommer ihåg men det är som vilken dag som helst och efter det här året har jag blivit en mycket starkare människa och jag mognat och nästa förhållande kommer jag inte acceptera det som jag tidigare accepterat.
Ingen är värd att bli behandlad som skit och man måste bara intala sig själv att man är värd bättre och att det finns så många fler som skulle respektera och älska än på riktigt. Ibland måste man värdera sig själv lite mer och tänker man efter så älskar man nog sig själv mer än någon som behandlar än som en påse skit.
Under det här året har det varit väldigt upp och ner, som sagt mitt liv förendrades och jag kan inte påstå att det blivit bättre men inte på samma dåliga sätt som jag hade det innan och jag kommer ihåg hur jag tänkte i början att tiden kommer gå så himla sakta men det är helt tvärtom den har gått så sjukt fort och det är nog för att man stänger av allt runt om kring och dagarna går bara. Det har liksom gått ett år och jag trodde verkligen det skulle vara jobbigare än vad det var, det går fort och tillslut så tänker man inte på personen eller på hur jobbigt det varit och sen kommer man förstå att det fanns faktiskt en anledning till att det tog slut.
Alla människor är såklart olika och hanterar det på olika sätt men det bästa är nog att älta, gråta och verkligen bearbeta allting istället som jag tänkte i början att jag skulle hitta någon direkt för att dämpa smärtan men istället så drar man ju bara ut på det och en vacker dag så kommer smällen. Man kan inte smita ifrån sånt och tro att det finns genvägar. Bästa vägen att gå är som sagt att få ut allting, prata om det och verkligen ta en dag i daget.
Jag är som sagt glad över att det har hänt och jag trodde att när den här dagen kom skulle allt bli jobbigt och det skulle komma upp i huvudet, men 4 maj är bara ett datum ett datum jag kommer ihåg men det är som vilken dag som helst och efter det här året har jag blivit en mycket starkare människa och jag mognat och nästa förhållande kommer jag inte acceptera det som jag tidigare accepterat.
Ingen är värd att bli behandlad som skit och man måste bara intala sig själv att man är värd bättre och att det finns så många fler som skulle respektera och älska än på riktigt. Ibland måste man värdera sig själv lite mer och tänker man efter så älskar man nog sig själv mer än någon som behandlar än som en påse skit.
BE STRONG!
